Årets Virushjälte:“Vi har gemensamma problem som vi kan lösa tillsammans“

Vi träffade Årets Virushjälte, Amina Manzoor, för ett samtal om journalistik, trovärdighet och varför det är viktigt att minnas pandemin. Och hur det känns att få utmärkelsen föstås.

Amina Manzoor, journalist och Årets Virushjälte, tillsammans med Niklas Arnberg, generalsekreterare Virus- och pandemifonden

Hej Amina! Du är Årets Virushjälte - ett pris som delas ut av Virus- och pandemifonden till någon som gjort en betydande insats för att skydda människor mot virusorsakade sjukdomar. Hur känns det?

Jag är jätteglad och hedrad. Det finns så många människor som gjort så mycket bra i denna pandemi - så jag är hedrad och stolt över att få detta pris.

Hur kommer det sig att du började bevaka virus och pandemier? 

Det började 2009 i samband med svininfluensan. Jag tyckte det var intressant med virus och hur det påverkar oss, när det utvecklas till pandemier men även alla andra virus som vi lärt oss att leva med genom vaccin. 

Jag ledde faktiskt en paneldiskussion på Nobelmuseet i december 2019, bara någon vecka innan första rapporterna om covid-19 kom. Vi diskuterade då risken för virus och pandemier, men att det skulle bli så allvarligt som det sedan blev hade nog ingen anat.

I början av pandemin följde du utvecklingen som journalist hos Dagens Nyheter och sedan 2021 är du vetenskapskommentator hos Expressen. Hur har det varit att bevaka pandemin, när det funnits så många frågetecken?

Det har varit jättesvårt och utmanande. Därför har jag varit extra noga med att alltid utgå från verifierade källor och fakta. Vad säger WHO faktiskt i sina rapporter och vilken information är bekräftad? I en sådan här situation blir det extra viktigt att inte spekulera, utan vara transparent och tydlig med fakta och även med vilka kunskapsluckor som finns.

En sak som vi gjorde på DN, där jag jobbade i början av pandemin, var att hela tiden ha en artikel tillgänglig som uppdaterades löpande, där man kunde läsa om läget. Där beskrev jag vad vi vet om viruset - men också vad vi inte vet.

Det har också varit intressant att kunna följa vetenskapen under denna tid och kraften i forskningen - det har varit fint att få förmedla det till människor.

Du har ju även skrivit boken “Pandemier!: från spanska sjukan till covid-19” där du pedagogiskt beskriver pandemins framfart. Varför ville du göra boken?

Minnet bleknar snabbt. Jag ville skriva boken för att det är viktigt att minnas hur det faktiskt var. Det är viktigt att vi minns alla delar av pandemin; hur forskarvärlden gick ihop och arbetade tillsammans och hur världen tog fram vaccin på mindre än ett år. Idag vet nog alla vad ett virus är och bara det är ju en stor framgång. 

Vad vill du att vi ska minnas om tio år?

Att vi har gemensamma problem som vi kan lösa tillsammans, det har pandemin bevisat och det gör mig hoppfull. Tänk till exempel vad vi skulle kunna åstadkomma mot klimatproblemen eller antibiotikaresistens om världen arbetade gemensamt på samma sätt som i början av pandemin? Jag tror vi kan komma långt mot andra gemensamma samhällsutmaningar om vi jobbar tillsammans.

Virusforskningen fick en skjuts, men det är också viktigt att vi inte tar denna skjuts för givet. Det gäller att vi håller i detta nu och fortsätter arbetet även mellan pandemier. Vi vet att detta kommer hända igen och virus har ju en tendens att inte bry sig om landsgränser eller timing. I en globaliserad värld där vi lever tätt ihop måste vi vara medvetna om detta.  

I boken belyser du ju även den efterföljande pandemin: infodemin. Har människor blivit mer medvetna om detta problem nu, tror du?

Jag tror många förstår komplexiteten kring fake news och sociala medier men få är nog medvetna om vidden av det och riskerna med en infodemi. Detta vill jag försöka motverka i min journalistik. 

Virussjukdomar kan vi motverka med antivirala läkemedel och vaccin. Hur kan man motverka en infodemi? 

Med ett robust samhälle. Har vi ett fungerande samhälle med trovärdiga myndigheter, och en befolkning som litar på myndigheterna, minskar vi risken för ryktesspridning. Som journalist får man hela tiden försöka verifiera all ny information och varje källa. Även forskare kan hjälpa till genom att bli ännu tydligare kring vad som är fakta och vad som är åsikter.

Vad är viktigt för dig som journalist? 

Med en stor plattform kommer ett stort ansvar. Som journalist kan jag hjälpa till att förklara genom att sätta saker i sin kontext - och fortsätta vara tydlig kring både vad vi vet och vad vi inte vet. Det är en balansgång, man ska inte tona ned sanningen men inte heller skrämma upp. Trovärdighet är det viktigaste jag har som journalist och för att behålla den tror jag det är viktigt att hela tiden försöka vara så transparent som jag kan vara.