Namninsamling för att starka beredskapen
mot virussjukdomar och pandemier
Nedan namninsamling har skrivits under av virusforskare i Sverige under januari 2025.
Underskrifterna till detta upprop hittar du längst ned på sidan.
Läget är akut och beredskapen mot, inklusive forskning och utveckling (R&D) om virusorsakade sjukdomar, följdsjukdomar, utbrott och epidemier, behöver stärkas NU!
Detta med avseende på nedan punkter:
1. Akuta virusinfektioner är en vanlig orsak till farliga, och även många mindre farliga men ändå besvärliga sjukdomar.
Akuta virusinfektioner är en vanlig orsak till många besvärliga och farliga akuta sjukdomar, som till exempel diarré, förkylning, lunginflammation, hjärn- och hjärnhinneinflammation. Vissa sjukdomar har fått egna namn, som vinterkräksjuka, influensa, och covid-19. Virus kan även orsaka astma – särskilt vanligt hos barn – och orsakar så mycket som 12-20 procent av alla cancerfall i världen, såsom levercancer, underlivscancer och blodcellscancer.
2. Virusinfektioner ökar risken för att människor drabbas av allvarliga följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, multipel skleros, och bidrar sannolikt även till demens.
Virusinfektioner kan kraftigt öka risken för allvarliga, vanliga folksjukdomar som normalt inte kopplas ihop med virusinfektioner. Exempel på följdsjukdomar efter akuta virusinfektioner är hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och multipel skleros. Forskning från 2021 visar att risken för att få blodproppar i lungorna (lungemboli) ökade med 32 gånger inom en månad efter att ha diagnosticerats med covid-19. Risken för lungemboli var förhöjd upp till ett halvår efter diagnos. Bärare av det virus som orsakar körtelfeber (EBV) löper ökad risk för att drabbas av multipel skleros, med inte mindre än 32 gånger! Ny forskning visar även att vaccin mot bältros – som orsakas av vattkoppsviruset – minskar risken för att utveckla demens, vilket tyder på att detta virus ökar risken för demens.
3. Virusinfektioner förvärrar och försvårar behandling av andra allvarliga eller problematiska sjukdomar som astma, KOL och cancer.
Virusinfektioner kan förvärra och försvåra allvarliga sjukdomar som till exempel astma, KOL och cancer. Barn men även vuxna som lider av astma drabbas ofta av så kallad förkylningsastma i samband med virusinfektioner, vilket innebär att astma-sjukdomen förvärras och dröjer kvar även efter att infektionen läkt ut. Liknande gäller för KOL-patienter, som kan bli svårt sjuka och inlagda på sjukhus då KOL-sjukdomen förvärras och dröjer sig kvar efter en virusinfektion. Många cancerpatienter är infektionskänsliga, antingen på grund av sin cancer, eller på grund av sin behandling. Cancerpatienter som drabbas av svårbehandlade eller icke-behandlingsbara virusinfektioner tvingas ofta pausa sin cancerbehandling och kan bli inlagda på sjukhus, tills infektionen läkt ut. I samband med covid-19-pandemin noterades att antalet nyregistrerade cancerfall minskade kraftigt i samband med pandemins början (april-maj, år 2020).
Källa 1. Källa2. Källa 3. Källa 4.
4. Virusinfektioner är orsaken till några av våra vanligaste sjukdomar och de drabbar nästan varenda människa. Många drabbas flera gånger varje år. Det innebär en enorm belastning på primärvård, akutvård, slutenvård och äldrevård.
Influensa ensamt drabbar mellan 500 000 och 1 000 000 svenskar varje år. Rhino- och enterovirus är ännu vanligare. Vinterkräksjukan drabbar cirka en halv miljon svenskar varje år. Barn och äldre är särskilt utsatta. Barn drabbas av tio till 15 akuta luftvägsinfektioner per år under de första åren. Nästan alla orsakas av virus. De flesta behöver inte söka vård, men det stora antalet leder ändå till att många ändå blir svårt sjuka och behöver uppsöka vård. Antingen på grund av den akuta sjukdomen, eller på grund av följdsjukdomar. Vabbandet kostar Försäkringskassan cirka 10 miljarder varje år. Andelen som orsakas av virus är oklart men vabbandet är fyra gånger vanligare på vintern (då virus sprids mest) än på sommaren. En studie från Göteborgs universitet har visat att den totala kostnaden för förkylning och nästäppa beräknades till 26.5 miljarder år 2011 i Sverige. Då vi i dag vet att virus kan orsaka, öka risken för, eller förvärra många av våra vanliga och allvarliga folksjukdomar (cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, astma, KOL m fl, se ovan), så uppskattar vi att den sammanlagda, totala kostnaden (direkta och indirekta) för virusorsakade sjukdomar och följdsjukdomar sannolikt överstiger 100 miljarder varje år.
Källa1. Källa2. Källa3. Källa4.
5. Diagnostiken av virusorsakade infektioner måste utvecklas och bli mer tillgänglig för att fler virussjukdomar ska kunna identifieras, behandlas och förhindras mer effektivt över hela landet.
Tack vare forskning som gett sjukvården tillgång till bland annat PCR, finns det idag möjlighet att identifiera fler än 20 olika smittämnen i ett och samma luftvägsprov. Tekniken används än så länge framför allt inom slutenvården (till exempel cancerpatienter), men sällan inom primärvård och äldrevård. Många som söker hjälp hos primärvården blir hemskickade med budskapet att ”det är något virus” och då finns i dagsläget tyvärr ingen hjälp att få, eftersom sjukvården saknar antiviral behandling mot nästan alla virusorsakade sjukdomar.
En avhandling från Karolinska Institutet (2017) visar att virus är en betydligt vanligare orsak till lunginflammation hos barn än vad bakterier är. I en delstudie behandlades 95 procent av barnen med antibiotika, trots att 81 procent testats positivt för sjukdomsorsakande virus. Sannolikt felbehandlas många med antibiotika, vilket leder till antibiotikaresistenta bakterier. I avhandlingen dras slutsatsen att det finns ett “urgent need for new diagnostic tests that better distinguish between viral and bacterial disease. It also forwards the need for improved treatment options and new vaccines against viral respiratory tract infections in children.”
Diagnostik visade sig mycket värdefull på bland annat akutmottagningar under pandemin, för att organisera patientflöden och undvika smittspridning på sjukhus, samt på äldreboenden och då för att både behandla och förhindra smittspridning hos infektionskänsliga. Forskning och utveckling av diagnostik av smittsamma sjukdomar accelererade under covid-19-pandemin och blir mer och mer kostnadseffektiv. Sverige är ledande i kampen mot antibiotikaresistens, men vi behöver växla upp kampen mot virus.
6. Virus som biologiska vapen är ett reellt hot som behöver tas på allvar.
Även om det verkar otänkbart så finns en icke försumbar risk att illasinnade makter utvecklar och använder virus som biologiska vapen. Smittkoppsvirus har vapenförts av fd Sovjetunionen. Tyvärr har det visat sig att Tecovirimat - som utvecklats av USA - inte fungerade mot mPox, vilket innebär att Tecovirimat sannolikt inte fungerar alls, eller fungerar dåligt, mot smittkoppsviruset (dessa virus tillhör samma familj). Geopolitiska konflikter växer och vi vet att flera länder inte drar sig från att använda otillåtna medel för att uppnå sina politiska mål. Biologiska stridsmedel har hittills inte använts i geopolitiska konflikter, men vi har inte råd att bortse från att tekniska möjligheter finns att modifiera virus, utveckla vaccin mot det modifierade viruset, och sedan använda detta virus som vapen mot en fiende. Covid-19-pandemin var en väckarklocka som tydligt visade hur sårbara vi är när ett nytt, smittsamt virus som vi inte har immunitet mot sprids i befolkningen.
Källa 1: (Leitenberg, Milton. The Soviet biological weapons program. Harvard University Press, 2012)
7. Sveriges högrisklaboratorier mot farliga virus är föråldrade och inte ändamålsenliga.
Många av de högrisklaboratorier som används för virusforskning i Sverige byggdes för flera tiotal år sedan, då kunskapen om virusorsakade sjukdomar var mycket begränsad. Dessa laboratorier är små och dåligt utrustade. I dag finns kraftfulla metoder och avancerad utrustning som skulle kunna göra stor nytta inom svensk virusforskning men som på grund av laboratoriernas storlek inte kan utnyttjas. WHO publicerade under 2024 en publikation där man pekar ut de smittämnen som anses utgöra de farligaste epidemiska och pandemiska hoten, där nästan alla smittämnen som pekas ut är virus. Många av dessa virus var okända när befintliga högrisklaboratorier byggdes. Det är högst oroväckande att många av dessa virus inte beforskas alls, eller i otillräcklig omfattning i Sverige. Landets högrisklaboratorier mot farliga virus måste byggas ut, uppgraderas och utrustas med relevanta instrument.
8. Vården har inte tillräckligt med kunskap om virusorsakade akuta sjukdomar och följdsjukdomar.
Under de senaste åren har forskning visat attvirus kopplas till många av våra vanliga och stora folksjukdomar. Trots växande kunskap om virusinfektioners påverkan på folkhälsa och sjukvård är undervisningen om virus och virusorsakade sjukdomar högst begränsad i de svenska vårdutbildningarna. Med detta följer att det finns stora kunskapsluckor om virusorsakade sjukdomar och följdsjukdomar inom sjukvården. Som exempel kan nämnas postcovid och kroniskt trötthetssyndrom såsom myalgisk encefalopati (ME). I detta sammanhang är det relevant att Svenska Covidföreningen i januari 2025 JO-anmälde Socialstyrelsen för bristande kunskapsstöd om postcovid.
9. Det forskas för lite om virus och virussjukdomar i Sverige för att få fram läkemedel, diagnostik och vacciner som är absolut nödvändiga. Sverige behöver mer virusforskning och fler virusforskare.
Under 2020 sjösatte den sittande regeringen ett nationellt forskningsprogram om virus och pandemier, som hanteras av Vetenskapsrådet. Forskningsprogrammet syftar bland annat till att öka kunskap om, och att utveckla diagnostik, behandlingar och vaccin mot virusorsakade sjukdomar. En betydande del av programmet syftar också till att förstå pandemins effekter på skola, kultur, idrott, ekonomi, sjukvård, industri och samhället i stort. Programmet är således brett och blir därför inte lika kraftfullt som till exempel det nationella forskningsprogrammet om antibiotikaresistens, som har ett tydligare fokus. Uppskattningsvis har vi idag 200 virusforskare i Sverige. Men givet de problem och hot som följer med virusorsakade sjukdomar, följdsjukdomar, utbrott och pandemier kan man konstatera att det finns för få virusforskare i Sverige. Vi behöver bli dubbelt så många! När pandemin slog till fanns ingen (!) virusforskare som forskade om coronavirus som huvudsaklig frågeställning. I dag har många övergått till att forska om coronavirus eftersom det satsats specifikt på detta enskilda virus. En mycket olycklig konsekvens av detta är att forskningen om andra virus får stå tillbaka.
10. Idag saknas antivirala läkemedel och vaccin mot nästan alla virus som orsakar sjukdomar hos människor.
Vi känner idag till nästan tusen olika virus som orsakar sjukdomar och följdsjukdomar hos oss människor, och vi upptäcker många nya virus varje år. Men tyvärr har vi endast antivirala läkemedel och vaccin mot en bråkdel av dessa. Dessutom finns det i naturen ytterligare hundratusentals olika virus som kan ta klivet över artbarriären och spridas från djur till människan. WHO har utlyst globala folkhälsonödlägen åtta gånger under de senaste 15 åren. Samtliga (!) nödlägen har orsakats av virus. Ökad folkmängd, flygresor, klimatförändringar och storskalig livsmedelsindustri ökar riskerna för framtida virusorsakade utbrott, nödlägen och pandemier. Vi vet inte när nästa pandemi slår till, vilket virus som orsakar den, eller hur vi kommer att påverkas.
Ovan punkter är exempel på att Sveriges beredskap och arbete mot virusorsakade sjukdomar och pandemier behöver stärkas. Nästan alla problem och hot som beskrivs ovan skulle kunna bekämpas eller förhindras med en förstärkt satsning på forskning om virus och virusorsakade sjukdomar. En sådan satsning behöver ha fokus på utveckling och användning av ny och bättre diagnostik samt nya, fler och bättre behandlingar och prevention.
• Dario Akaberi – PhD
• Clas Ahlm – Professor, Överläkare
• Carin Ådahl – Forskningsingenjör
• Niklas Arnberg – Professor
• Helena Hervius Askling – Överläkare och docent i infektionssjukdomar
• Sabri Özkan Besler – PhD student
• Katarina Danskog – Doktorand
• Diogo Filipe – PhD student
• Anne-Marie Fors Connolly – Assoc. Prof, Docent, Leg. läkare
• Ola Forslund – PhD, Universitetslektor
• Eva Maria Fenyö – Professor emeritus
• Magnus Evander – Professor
• Patrik Ellström – Adj. Professor i Medicinsk mikrobiologi
• Joakim Esbjörnsson – Docent i virologi och universitetslektor i medicinsk mikrobiologi
• Johan K. Sandberg – Professor
• Tessy Hick – Dr.
• Jorma Hinkula – Professor
• Tanel Punga – PhD, Lektor
• Marianne Jansson – Professor
• Magnus Johansson – Professor
• Hanna Jerndal – Leg. Läkare, Doktorand
• Pravin Kumar – Staff Scientist
• Md. Koushikul Islam – Staff Scientist
• Martin Lagging – Professor
• Mikaela Lagerqvist – Laboratorietekniker
• Johan Nordgren – Docent
• Lena Lindgren – Forskningsingenjör
• Jiaxin Ling – Docent
• Jinlin Li – Dr.
• Karin Loré – Professor
• Åke Lundkvist – Professor i virologi
• Olivia Wesula Lwande – Forskare
• Milena Samojlovic – PhD in veterinary virology and immunology
• Anne-Marie Fors Connolly – Assoc. Prof, Docent, Leg. läkare
• Sarah Harmening – Dr. rer. nat.
• Hao Wang – Biolog
• Ali Mirazimi – Forskare
• Nitesh Mistry – Staff Scientist
• Anders Kvarnheden – Professor
• Jonas Klingström – Professor
• Marie Larsson – Professor
• Magnus Evander – Professor
• Marianne Jansson – Professor
• Dario Akaberi – PhD
• Sarah Harmening – Dr. rer. nat.
• Anna Överby Wernstedt – Professor
• Max Renner – Assistant Professor
• Daniel Sheward – Assistant Professor
• Stefan Schwartz – Professor i medicinsk virologi
• Peter Norberg – Läkare och docent i medicinsk mikrobiologi
• Britta Wahren – Professor emeritus (klinisk virologi)
• Caroline Thorselius – PhD
• Cecilia Svanberg – Dr.
• Katarina Danskog – Doktorand
• Magdalena Neijd – Doktorand
• Linn Persson Berg – PhD, ST-läkare
• Göran Wadell – Professor emeritus
• Friedemann Weber – Professor
• Stefan Schwartz – Professor i medicinsk virologi
• Anna Székely – Docent