Livet med postcovid: Sara, 42

“Jag är fortfarande sjukskriven och framtiden känns oviss. Man tror att man tar ett steg framåt och så kommer istället ett bakslag. Men vi lever på hoppet, det måste vi!” 

Sara har på sig tonade glasögon när vi möts över ett Google Meets-möte, och förklarar snabbt anledningen varför.

“Ni får ursäkta mina glasögon, men det är för ansträngande att titta på den ljusa skärmen. Jag kanske kommer behöva titta bort ibland under intervjun, så om jag gör det vet ni varför. Jag behöver alltid ha på mig solglasögon om jag är utomhus, det är för starkt med solljuset. Framför skärm fungerar det med tonade glas”

Ljuskänsligheten är bara ett av de många symptom som Sara drabbats av sedan hon fick covid i november 2020. Då hade hon precis kommit tillbaka till jobbet som sjuksköterska efter sin tredje mammaledighet. 

“Jag blev smittad i november 2020 och sedan sa det bara pang. Jag fick svårt med syresättningen och var tvungen att hålla mig liggande. Enligt min erfarenhet från att jobba i vården skulle jag blivit inlagd, men eftersom vi var mitt i en brinnande pandemi ansåg man att jag kunde stanna hemma. Jag låg precis på gränsen”

“Så fort jag la mig ned tuppade jag av, och jag kunde vakna mitt i natten av anfall där jag låg och skakade. Min vilopuls låg på 60-65 och ökade till 135 så fort jag reste sig upp”

Tre månader efter insjuknandet åkte Sara med familj iväg på sportlov. Hon kände redan innan att något inte riktigt stämde, men med ett mindset att man klarar allt om man bara vill, tog hon sig ut på en kortare promenad. 

“Jag har alltid varit aktiv och gillat naturen, så jag försökte mig ut på en kort promenad. När jag kom hem igen minns jag egentligen inte vad som hände utan tuppade bara av. Sedan blev det bara värre” 

Efter händelsen under sportlovet blev Sara både ljud- och ljuskänslig, och blev tvungen att spendera de närmsta 8 månaderna i ett mörkt rum. 

“Jag blev så ljud-och ljuskänslig att jag fick börja ha hörselkåpor när jag var runt mina barn och jag kan fortfarande inte titta på en skärm utan att få extrem huvudvärk. Helt plötsligt kunde jag inte heller läsa, det gick inte att fokusera ögonen. Jag var egentligen på väg att gå in i forskningsvärlden, men just nu är jag tillbaka på sagoböcker” 

Utöver ljud-och ljuskänsligheten samt andningssvårigheter fick Sara även försämrat minne. 

“Till en början kunde jag varken stava ordentligt eller göra enkel huvudräkning. Det är främst korttidsminnet som blivit påverkat och jag behöver ofta ha minnesanteckningar för att komma ihåg”

Andra symptom Sara lever med är extrem trötthet, allergier och huvudvärk.

“Det är en huvudvärk helt utan dess like, jag trodde inte att det fanns huvudvärk som gör så ont. Men det som jag nästan saknar mest är möjligheten att kunna gå och promenera i naturen. Jag kan köra bil korta sträckor, och när jag ser personer som är ute och springer och promenerar kommer tårarna lätt, för det är det bästa jag vet”

I mars 2022 när Saras sjukdomstillstånd precis hade börjat bli bättre, insjuknade hon i covid igen och beskriver det som att hon fick börja om från ruta 1. Idag får hon vård på postcovidmottagningen vid Huddinge sjukhus vilket gett nytt hopp, men hon menar att mer forskning behövs. 

“Som sjuk får man göra det man kan göra och ta ett steg i taget. Jag försöker vara hoppfull och fokusera på det goda i livet. Det måste man göra, annars tror jag inte att man orkar”